Detta har hänt..
Tisdagen 19 april klockan 06.30 stod Lina, fina Lina parkerad på det vanliga stället (där hon alltid står när hon gör mig tjänster!!!) och väntade på oss morgontrötta. Jag hade inte sovit nästan alls på hela natten. Men jag stod nog upp tack vare adrenalinet som sprutade!
Vi kom in till Näls nyrenoverad förlossning ovh in på rum 9. Vi installerade oss lite och jag fick CTGn kopplad på magen.
Vid 8 gick vi till narkosläkaren och gick igenom vad som skulle hända och det kändes riktigt bra.
Klockan 9 kom all personal in och sa att nu ska vi strax rulla in på OP så jag och sebastian fick byta kläder och de satte katetern och nål i armen på mig.
Vi kom in till Näls nyrenoverad förlossning ovh in på rum 9. Vi installerade oss lite och jag fick CTGn kopplad på magen.
Vid 8 gick vi till narkosläkaren och gick igenom vad som skulle hända och det kändes riktigt bra.
Klockan 9 kom all personal in och sa att nu ska vi strax rulla in på OP så jag och sebastian fick byta kläder och de satte katetern och nål i armen på mig.
9.20 började de försöka sätta EDAn (ryggmärgsbedövningen). Det tog ETT ANTAL försök för narkosläkaren att sätta den, jag låg och skrek och grät. Fy fan så vidrigt det var. Min narkosläkare kunde inte sätta EDAn så hon fick ringa efter hjälp. Då kom en totalt brutal man (men vi gillade honom, han skämtade och livade upp stämningen lite), men han fick satt den på första försöket. Och därefter gick det undan, så fort den satt så började kroppen domna.
Det började snittet och allt var bra, förutom att jag frös så jag skakade. Så jag fick varma handdukar över mig. Efter en stund så hör jag att de säger "vi behöver lite hjälp här, kan du ringa **** och be henne komma hit?" Kändes ju väldigt betryggande att höra det när jag var förlamad från bröstet och neråt!!!! Det var lite problem med mina gamla ärr från när Neo föddes, så det tog extra tid och händer för att klara av att komma in.
Det började snittet och allt var bra, förutom att jag frös så jag skakade. Så jag fick varma handdukar över mig. Efter en stund så hör jag att de säger "vi behöver lite hjälp här, kan du ringa **** och be henne komma hit?" Kändes ju väldigt betryggande att höra det när jag var förlamad från bröstet och neråt!!!! Det var lite problem med mina gamla ärr från när Neo föddes, så det tog extra tid och händer för att klara av att komma in.
10.34 hörde vi lite grymtande och de kom med världens finaste lilla Eddy.
Jag har mått mycket bättre efter detta snittet än med Neo, Jag kunde vara uppe och gå samma dag (även om jag inte fick). Och jag har knappt haft ont i snittet efteråt. Jag har haft ont i ryggen. Inte lite ont i ryggen heller!!
Såå, nu har jag berättat om fram tills Eddy kom ut. Och jag ska berätta mer om vad som har hänt efter typ i morgon. För nu ska jag ge mini lite mat och sen soooooooova!!
Kommentarer
Postat av: Sarah
vad söööööt!!!
Postat av: Marie - Från en prematurmammas hjärta -
oerhört söt:D
Trackback
